Innovation och proaktivt – er stora utmaning?

Innovation

Det är nu det händer, det vi pratade om och ”hypade” kring sekelskiftet: globalisering, digitalisering, molnet, Internet of Things, nya kommunikationskanaler med kunder och omvärld… Den omvandling som resebyråbranschen var en av de första att gå igenom (minns ni när SAS hade ett stort försäljningskontor vid Stureplan?), sköljer nu över många branscher samtidigt. Digitaliseringen förändrar tjänstebranscher som revisorer och redovisning, möjliggör för nya och internationella konkurrenter inom bank och finans, gör att det papperslösa kontoret närmar sig och ändrar villkoren för kontorsmaterial-branschen… Internet of Things ändrar villkoren för industriföretagen och möjliggör t ex för förarlösa bilar. När bilarna är förarlösa kan vi klara oss på 10% av dagens antal (vi kan ju dela på dem mycket enklare), vi behöver inga taxichaufförer och inga körskolelärare. Och marknadsföringen har ändrats för alla företag – nu gäller det att hitta kunderna via bra innehåll (”content marketing” var väl årets hype 2015?). Att köpa sig uppmärksamhet är snart inte möjligt, det ser ad-blockers till.

Som ledare kan man ju nu lätt få ångest för att bli ett nytt Nokia eller Kodak. Hur ska man lyckas med att utveckla nya affärsmodeller och arbetssätt, där pro-aktivitet och innovation troligen är ledord, samtidigt som man vårdar grundaffären, som trots är basen i verksamheten och det som fortfarande skapar lönsamhet?

Målbilden vid kaffemaskinen

Vissa säger att det bara är behovet av förändring som är konstant, allt annat förändras hela tiden. Tydligen är det också så att teknikutvecklingen, med den exponentiellt ökande datorkraften, gör att förändringstakten också ökar exponentiellt. Det där går ju knappt att förstå, om du frågar mig. Men att de allra flesta verksamheter skriver under på att förändringstakten är hög nu, det tror jag vi kan enas om. Vi lever också i en allt mer komplex värld, med mycket data, globala marknader och konkurrens, teknikskiften som ändrar villkoren snabbt etc. Det blir en fråga om att navigera i ett komplext landskap och där hitta formen och takten för den nödvändiga förändringen. Och så ska man få med personalen på resan också! Räckte det inte med utmaningen att enas om målet och förändringsresan i ledningsgruppen? Nej, det gör ju inte det. Det är ju nu som själva förändringsjobbet börjar…

Målbild

Gemensamt skapande av målbilder är en (1) viktig komponent i förändringsarbete. Får man sedan till målbilden så att folk blir glad av den och faktiskt vill ha den uppe i fikarummet, ja, då är väl kanske inte saken biff, men det bidrar i vart fall till framgången.

När vinner måldriven förändring över metodikdriven? …. Hver gang

De blir populära emellanåt, förändringsmetodikerna. BPR, balanserade styrkort, Lean, ITIL…. När de är på höjden av popularitet så känner många ledare att de borde följa med i tiden och införa den där metodiken. Jag menar, lean och ständig förbättring, det kan väl i vart fall inte vara fel att införa det?

Men för att förändring skall fungera, så måste tillräckligt många i organisationen förstå VAD, VARFÖR och HUR först. Så att de kan ta ställning till om de tror på idén, ser att det är nödvändigt och att det tillför något. Om VARFÖR är ”för att det är populärt och nog vore bra för oss också” faller det. Och är HUR sedan att ”alla ska gå på kurs och inspirationsseminarium”, tja då… It won’t happen.

Nej, all förändring som verkligen ska hända och sedan bli hyfsat bestående, måste börja med en tydlig målbild, som berättar för alla VAD, VARFÖR och HUR. Metodik är ett tillvägagångssätt för att uppnå mål, aldrig ett mål i sig.

När vinner måleriven förändring över metodikdriven? …Hver gang!

Metodik som verktygslåda

Metodik är en verktygslåda, inte ett mål!